Sparsmakat i mitt kontors/ateljé/pojkrumsfönster. Men det är goda saker jag har framför mig när jag
sitter och försöker komma på några välskrivna meningar om föremål som har det.
Mässingsljusstake av aktningsvärd ålder, sent 1600-tal, och med en sån där sagolik klockfot i driven
guldliknande metall. Reslig är den och cisellerad med kärlek i ett typiskt barockmönster. Patinan är
det också ålder på, en del säger att man ska putsa dem och det är väl egentligen meningen att ljuset
ska reflektera i metallens glans. Andra säger att patinan ska få vara och låta den bli ännu mattare och
mörkare, vilket i vissa fall kan vara vackert det också. Jag har inte hjärta att putsa den så nästa ägare
får göra som den vill, putsa eller låta vara. Tyvärr så har denna 24 cm stake ingen pendang utan den
får glänsa i egen prakt. Proveniensen är Blekinge, mer än så vet jag inte.
Som granne har ljusstaken fått en vindflöjel från Roslagen med en liten fågel högts upp på pinnen.
Såna ser man inte varje dag, ett dekorelement med hög charmfaktor oavsett om det sitter inne i nån
kyrka eller som det här har gjort, på taket på nån 1700-tals kåk. En läcker detalj är skotthålen i plåten som har
formen av en stiliserad drake eller nåt fabeldjur. Tufft inredningsföremål och lättplacerat!
En typisk Pekkassogrej som nån sa, kan inte annat än att hålla med!
Vänliga antikhälsningar
